Jag började skala bort allt-i-ett-lagret och köra ljudmotorn mer fristående.
När specialanpassningarna blev fler började jag testa en renare installation där själva broadcastmotorn fick stå mer på egna ben. Jag ville minska mängden magi mellan mina inställningar och det som faktiskt körde.
Det gav mer arbete i början. Jag behövde själv tänka på queue, mounts, streamoutput, konfigurationsfiler och tjänsteövervakning. Men jag fick också en helt annan insyn. Om en låt gjorde något konstigt kunde jag se vad ljudmotorn faktiskt fått för instruktion.
Jag började separera live, automation och extern stream tydligare. Det gjorde senare övergången till Relay 7 Broadcast naturlig. I stället för att en webpanel genererar allt ser jag broadcastdelen som en egen tjänst med ett enkelt kontrakt: här är musik, här är tal, här är jinglar, här är transitions.
Den fristående broadcastgenerationen gav mig kontroll men kostade mer eget ansvar
När jag började äga fler konfigurationsfiler själv försvann vissa bekvämligheter. Jag fick själv se till att tjänsten startar efter reboot, att kataloger finns, att rätt användare kommer åt filerna och att fel inte lämnar en halvskriven config.
Det var här atomiska filskrivningar och tydliga servicegränser började bli intressanta. Hellre skriv tempfil och rename än låt en läsare se en halv JSON-fil. Små driftmönster som det har senare blivit standard i state-modulerna.
Mer frihet betydde också fler saker jag själv måste ta ansvar för
När jag började köra mer fristående tjänster försvann den färdiga plattformens skyddsräcken. Nu behövde jag själv hålla koll på service-start, katalogrättigheter, loggning, konfigurationsbackup och hur en halvskriven statefil undviks.
Det var här jag började använda atomiska skrivningar för state. I stället för att skriva direkt till slutfilen skriver jag till en tillfällig fil och byter namn först när hela innehållet är klart. Om processen dör mitt under skrivning ska nästa start inte mötas av halv JSON.
Det låter långt från radio, men det är precis den typen av tråkig teknik som gör att en show inte glömmer sitt state bara för att en process startades om vid fel ögonblick.